JAG VILL VARNA FÖR SPOILER FÖR DEM SOM INTE HAR LÄST CIRKELN ÄN.

Titel: Eld

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Serie: Trilogin om häxorna i Engelsfors

Antal sidor: 633

Första meningen: Solljuset sköljer in genom rummets höga fönster och blottlägger varje gammal smutsfläck på de vita vävtapeterna.

Införskaffad: Läs om det här.

Övriga böcker i trilogin:

Del 1. Cirkeln

Del 2. Eld

Del 3. ~Okänd

Hettan skruvas upp i Engelsfors

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan på väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunat förutse. Det blir alltmer uppenbart att någonting är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Eld är andra delen i en trilogi. Den första boken, Cirkeln, blev en stor succé bland både kritiker och läsare i Sverige och nominerad till Augustpriset 2011 för årets svenska barn- och ungdomsbok.

Så nu har jag slutligen läst ut andra boken i en trilogi, som jag faktiskt inte kan namnet på, när jag tänker efter. Finns det något namn på trilogin? I så fall får ni gärna berätta det för mig i en kommentar.

I alla fall, det tog ett tag för mig att läsa ut Eld, först och främst för att jag inte var så väldigt imponerad av ettan. Innan ni stormar mitt hus med höggafflar och faklor, så vill jag gärna förklara varför. Jag har låtit bli att skriva en recension på Cirkeln eftersom jag tycker att jag lika gärna kan säga lite om de båda böckerna i samma inlägg. 

Visst, jag kan inte säga att Cirkeln var dålig, det tycker jag verkligen inte. Den var väldigt bra, bara inte lika bra som alla andra verkar tycka. Jag antar att det är en smaksak, men för mig räckte magin inte riktigt till, dessutom jag tyckte att boken var rätt så standard och förutsägbar. Jag menar, det var ingenting med den som fick mig att hoppa till och bara "WOW, vilken bra bok!", utan snarare "Den här boken var rätt så bra.". Självklart fanns det också bra saker med Cirkeln, det var ett väldigt enkelt språk som flöt på väldigt bra, så det är verkligen att rekomendera till dem som inte är så sugna på att läsa och som vill ha någonting bra att börja med. 

 Om jag hoppar lite smidigt över till Eld så vill jag först och främst säga att jag hade glömt bort det mesta ifrån den första boken, så det var rätt så svårt att hänga med. Så om ni tänker läsa Eld, se till att ni har läst Cirkeln först, annars kommer det att vara fullständig slöseri med tid.

Ännu en gång blev jag lite besviken på magin, det är definitivt inte den som står i fokus. Det är först och främst medlemmarna i Cirkelns vardag som fyller ut de flesta sidorna. Kärlek, krossade hjärtan, svek, besvikelse, tragedier och vänskap. 

 Det jag saknade mest av allt var den där pressande känslan man känner i kroppen när man längtar efter att få plocka upp boken igen och fortsätta där man slutade. Det fanns nog ingenting som riktigt drev mig till att fortsätta läsa, därför tog det mycket längre tid för mig att läsa Eld än vad det behövt göra.

 Fast nu ska jag vara optimistisk och avsluta med det positiva. Jag måste säga att själva finalkampen knockade mig fullständigt! Den kanske inte var särskilt lång, men jag svär att jag satt och höll andan under hela tiden. Boken hade flera vändningar och händelser som jag inte alls hade väntat mig, och jag älskar överraskningar. 

 Så i korta drag skulle jag kunna säga att jag tyckte att Eld helt klart höjde ribban och jag är förväntansfull över att få läsa den sista och avslutande boken i trilogin.

Betyg: 6/10