Titel: Dandy

Författare: Andreas Carlsson

Antal sidor: 286

Första meningen: Den lilla anrika teatern The Nightingale var med sina vackert handbroderade gobelänger, sin förgyllda stuckatur och klarröda sammetsmatta fylld till brädden.

Införskaffad: Köpt på rea på Akademibokhandeln för 10 kronor.

IF YOU CAN DREAM IT, YOU CAN BE IT...

Någonstans mellan det liv du lever och det liv du alltid drömt om finns Dandyworld. En förtrollad värld där ytterligheter blir vardagliga och vardagen ett fantastiskt äventyr.

 Andrew Drake är en ung drömmare som efter en trasslig uppväxt på barnhem beger sig till Platinum City, de stora drömmarnas stad. Han inleder en karriär som gatumusikant, för musik är allt han kan och allt han lever för. Mot alla odds blir han upptäckt, och i ett slag är han världens största artist - Dandy - älskad av fansen, hyllad av pressen och omsvärmad av vackra kvinnor. Följ med Dandy på hans resa, som får honom att upptäcka vad han är ämnad för, men som också håller på att kosta honom allt...

Dandy är en berättelse om kärlek och vänskap, girighet och svek, men framför allt om längtan, drömmar och musik.

Jag köpte denna bok först och främst för att den var väldigt billig (10:-) men också för att den såg väldigt intressant ut. Det var först långt senare som författarens namn verkligen klickade, det är ju för tusan Andreas Carlsson från Idol-juryn som har skrivit den! Dessutom är han en baddare till författare, upptäckte jag nu.

 Från början tyckte jag att Dandy verkade som ett tappert försök till en välskriven bok, med alldeles för komplicerade ord och svårläst text, men det dröjde inte länge innan författaren släppte den strategin och det flöt på med ett fängslande språk och en fantastiskt berättelse. Den var otroligt sorglig på vissa ställen och på andra ställen var den dramatisk och spännande. Det hände alltid någonting och jag var som fastnitad vid boken, den gick inte att släppa innan den tyvärr tog slut. Dessutom innehöll boken flera låttexter som dök upp då och då vid passande tillfällen. Ett smart koncept med tanke på att den först och främst handlar om musik. Jag skulle förklara boken som en fantastisk berättelse om äventyr och kärleken till musiken.

 Dandy skulle förtjänat en tia, om det inte vore för en liten detalj. Jag tycker att författaren kunde ha skippat det sista kapitlet fullständigt. Min åsikt är att det förstörde allting helt och hållet. Så jag tänker låtsas att jag aldrig läste det. Poff, en perfekt bok!

Betyg: 9,5/10

Titel: Den andre Will Grayson

Originalets titel: Will Grayson, Will Grayson

Författare: John Green & David Levithan

Antal sidor: 314

Första meningen: När jag var liten brukade pappa säga: "Will, du kan peta dina vänner från din kompislista, och du kan peta dig själv i näsan. Men peta aldrig dina vänner i näsan."

Införskaffad: Biblioteksbok

Vad händer när två 16-åriga killar med exakt samma namn råkar mötas en kall natt i ett totalt osannolikt hörn av Chicago? Räkna in ett avslöjat falskleg och en misslyckad nätdejt.

 Och vad händer när Tiny Cooper också dyker upp på scenen - en i alla bemärkelser står gaykille och författare/regissör/scenograf/producent/huvudrollsinnehavare till den mest fantastiska high school-musikalen någonsin?

Svar: Deras liv kolliderar, deras världar flätas samman och ingenting blir som förr.

Två av USA:s stora ungdomsboksförfattare alternerar kapitlen i denna roliga, råa och sorgliga berättelse.

Jag plockade upp den här boken av en anledning, för att John Green skriver de mest otroliga ungdomsberättelserna. Så klart att jag måste läsa denna bok då! 

 Först och främst var boken både rolig och sorglig. Jag skrattade ibland och blev riktigt rörd vid andra tillfällen. Alla karaktärerna var helt otroliga, jag älskade dem allihopa! De var alla unika och lätta att tycka om.

 Det finns just ingenting negativt att säga om boken, förutom att jag blev lite frustrerad att varannat kapitel (jag antar att det var David Levithans kapitel) så skrevs varje mening med en liten bokstav i början. Hela tiden. Jag störde mig lite på det, men jag antar att det var för att man skulle hålla koll på vilken Will Grayson man läste om för tillfället. 

Betyg: 8/10

Titel: Vår katastrofala historia

Originalets titel: The catastrophic history of you and me

Författare: Jess Rothenberg

Antal sidor: 429

Första meningen: Det finns alltid en speciell kille som får grepp om dig.

Införskaffad: Biblioteksbok

Brie dör - bokstavligt talat - av brustet hjärta, och när hon vaknar upp på den himmelska pizzerian "A Little Slice of Heaven" bestämmer hon sig för att aldrig någonsin förlåta sin gamla pojkvän.

Men det funkar tydligen inte att bara stiga ner på jorden och hämnas lite som man behagar. Och varför hade ingen sagt att det skulle finnas snygga killar även i himlen? Eller att döden är allt annat än ett stilla "vila i frid"?

För evigt är en vansinnigt lång tid att vara fast på fel ställe - men det finns ett sätt att ta sig tillbaka. Frågan är bara: Hur mycket är en själ värd?

Vår katastrofala historia fångade mig med sin underbara titel och sin bisarra handling (det är en komplimang). En bok om en flicka som dör av brustet hjärta och hamnar på en pizzeria i himmelen? Vem blir inte lockad utav det? Det blev i alla fall jag.

 Det jag tycker mest om med boken är de starka känslorna som författaren lyckades skapa, det kändes nästan som att jag var Brie. Jag blev väldigt emotionell varje gång hon blev det - alltså ganska ofta. Det måste vara rekord, för boken fick mig att börja gråta redan efter ett fåtal sidor. 

 Karaktärerna var riktigt starka och unika, jag gillade dem väldigt mycket och det kändes som om jag kände dem på riktigt. 

 Det negativa med boken var att efter några hundra sidor började händelserna bli lite virriga och man hade svår med att hänga med. Dessutom känns det som om det fanns många lösa trådar kvar efter att boken var slut, det fanns mycket jag ville veta mer om. Författaren kunde ha fokuserat lite mer på att berätta till exempel allting (eller i alla fall mer) om att vara ett spöke, man förstod inte riktigt vad en ande var kapabel till och det var vissa saker som jag tyckte inte blev beskrivna särskilt bra. 

 Jag avrundar med att säga att jag tycker att Vår katastrofala historia var en fin bok och det är mycket positivt jag kan säga om den. Däremot är den nog inte särskilt minnesvärd och jag har nog glömt allting om några månader. 

Betyg: 7/10

JAG VILL VARNA FÖR SPOILER FÖR DEM SOM INTE HAR LÄST CIRKELN ÄN.

Titel: Eld

Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

Serie: Trilogin om häxorna i Engelsfors

Antal sidor: 633

Första meningen: Solljuset sköljer in genom rummets höga fönster och blottlägger varje gammal smutsfläck på de vita vävtapeterna.

Införskaffad: Läs om det här.

Övriga böcker i trilogin:

Del 1. Cirkeln

Del 2. Eld

Del 3. ~Okänd

Hettan skruvas upp i Engelsfors

De utvalda ska börja andra året på gymnasiet. Hela sommarlovet har de hållit andan på väntan på demonernas nästa drag. Men hotet kommer från ett håll de aldrig kunat förutse. Det blir alltmer uppenbart att någonting är väldigt, väldigt fel i Engelsfors. Det förflutna vävs ihop med nuet. De levande möter de döda. De utvalda knyts allt tätare till varandra och påminns återigen om att magi inte kan lindra olycklig kärlek eller laga krossade hjärtan.

Eld är andra delen i en trilogi. Den första boken, Cirkeln, blev en stor succé bland både kritiker och läsare i Sverige och nominerad till Augustpriset 2011 för årets svenska barn- och ungdomsbok.

Så nu har jag slutligen läst ut andra boken i en trilogi, som jag faktiskt inte kan namnet på, när jag tänker efter. Finns det något namn på trilogin? I så fall får ni gärna berätta det för mig i en kommentar.

I alla fall, det tog ett tag för mig att läsa ut Eld, först och främst för att jag inte var så väldigt imponerad av ettan. Innan ni stormar mitt hus med höggafflar och faklor, så vill jag gärna förklara varför. Jag har låtit bli att skriva en recension på Cirkeln eftersom jag tycker att jag lika gärna kan säga lite om de båda böckerna i samma inlägg. 

Visst, jag kan inte säga att Cirkeln var dålig, det tycker jag verkligen inte. Den var väldigt bra, bara inte lika bra som alla andra verkar tycka. Jag antar att det är en smaksak, men för mig räckte magin inte riktigt till, dessutom jag tyckte att boken var rätt så standard och förutsägbar. Jag menar, det var ingenting med den som fick mig att hoppa till och bara "WOW, vilken bra bok!", utan snarare "Den här boken var rätt så bra.". Självklart fanns det också bra saker med Cirkeln, det var ett väldigt enkelt språk som flöt på väldigt bra, så det är verkligen att rekomendera till dem som inte är så sugna på att läsa och som vill ha någonting bra att börja med. 

 Om jag hoppar lite smidigt över till Eld så vill jag först och främst säga att jag hade glömt bort det mesta ifrån den första boken, så det var rätt så svårt att hänga med. Så om ni tänker läsa Eld, se till att ni har läst Cirkeln först, annars kommer det att vara fullständig slöseri med tid.

Ännu en gång blev jag lite besviken på magin, det är definitivt inte den som står i fokus. Det är först och främst medlemmarna i Cirkelns vardag som fyller ut de flesta sidorna. Kärlek, krossade hjärtan, svek, besvikelse, tragedier och vänskap. 

 Det jag saknade mest av allt var den där pressande känslan man känner i kroppen när man längtar efter att få plocka upp boken igen och fortsätta där man slutade. Det fanns nog ingenting som riktigt drev mig till att fortsätta läsa, därför tog det mycket längre tid för mig att läsa Eld än vad det behövt göra.

 Fast nu ska jag vara optimistisk och avsluta med det positiva. Jag måste säga att själva finalkampen knockade mig fullständigt! Den kanske inte var särskilt lång, men jag svär att jag satt och höll andan under hela tiden. Boken hade flera vändningar och händelser som jag inte alls hade väntat mig, och jag älskar överraskningar. 

 Så i korta drag skulle jag kunna säga att jag tyckte att Eld helt klart höjde ribban och jag är förväntansfull över att få läsa den sista och avslutande boken i trilogin.

Betyg: 6/10

Titel: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Originalets titel: Miss Peregrine's home for peculiar children

Författare: Ransom Riggs

Antal sidor: 379

Första meningen: Jag hade just accepterat att mitt liv skulle bli helt vanligt, när högst ovanliga saker började hända.

En ödslig ö.

Ett övergivet barnhem.

Och en samling märkliga fotografier.

Sextonårige Jacob tror inte längre på de historier hans farfar brukade berätta för honom.
Skrönorna om barnen med märkliga förmågor är bedrägliga minnen från hans farfars barndom, och samlingen med sepiatonade fotografier är såklart bara ett av farfars alla påhitt. Men omständigheterna kring farfaderns död tar Jacob till en avlägsen ö utanför Wales kust och till de fallfärdiga ruinerna av Miss Peregrines hem för underliga barn.
 Bland dess övergivna rum och ekande korridorer kan Jacob inte motstå en djupdykning i sin farfars förflutna och snart inser han att barnen i huset kan ha funnits i verkligheten. Att de måste ha varit mer än bara märkliga - kanske till och med farliga - och att de inte skeppades iväg till en enslig ö helt utan anledning. Men framförallt står det klart: De underliga barnen kan fortfarande vara vid liv.

Det var nu ett tag sedan jag läste den här boken, men jag vill ändå göra en recension på den. 

Så fort jag hörde talas om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn visste jag att det här var någonting för mig! Det tog inte lång tid innan jag gick och köpte den, och jag kan säga att den var helt klart värd pengarna. 

Boken är fruktansvärt spännande och intressant. När man väl har börjat kan man inte lägga ifrån sig den, man måste få reda på vad som kommer att hända här näst. 

De kusliga fotografierna gör allting bara ännu bättre. Här nedan är några exempel på fotografierna som dyker upp då och då i boken. Den första bilden är bokens baksida.

Tydligen är alla bilder riktiga bilder som författaren har hittat hos samlare och en del är även hans egna. Han samlade ihop dem och skrev boken utifrån det. 

Det enda jag tyckte var sämre med boken var slutet, det tog liksom slut innan allt var klart. Jag tyckte att det verkade som att det skulle komma en uppföljare, men det fanns ingenting som tydde på det. Fram tills nu. Tydligen ska ett uppföljare komma ut nästa år! Dock kommer det nog ta längre tid innan den svenska versionen kommer, så vi får se vilket språk jag kommer att läsa den på. Det är verkligen bra att det kommer att bli fler böcker, det kommer att bli väldigt spännande att läsa.

DESSUTOM ska det bli en film utav "Miss Peregrines hem för besynnerliga barn"! Den kommer att hamna på bio 2013. Regissören kommer inte vara någon annan än min favoritregissör/producent Tim Burton som bland annat ligger bakom filmerna Corpse Bride, A nightmare before christmas, Dark Shadows och Edward Scissorhands. Jag tror filmen kommer att bli jätteintressant! En superbra bok och en superbra producent, kan det bli bättre? 

Betyg: 9/10

Titel: Tystnad, tagning

Originalets titel: Just Henry

Författare: Michelle Magorian

Antal sidor: 645

Första meningen: "Vill ni ta och lugna ner er nu!"

Det har varit fred i fyra år, men för Henry är andra världskriget långt ifrån slut. Hans pappa dog som krigshjälte, och Henry saknar honom enormt.

 Han tar sin tillflykt till filmens värld. Där i den mörka biosalongen kan han drömma sig bort. Och det gör han varje ledig stund, tills han en dag får låna en gammal kamera. Henry börjar fotografera till ett skolprojekt, men när han framkallar filmen kommer han en hemlighet på spåren - en hemlighet som gör att hans eget liv alltmer börjar likna en filmthriller.

 Tystnad, tagning är en oförglömlig berättelse av Michelle Magorian, författare till Godnatt mister Tom och en av vår tids stora berättare.

Jag köpte den här boken på en bokrea för ungefär ett år sedan och jag ångrar verkligen att jag inte läste den tidigare! Den var helt fantastisk under hela läsupplevelsen, jag älskade varje sekund. Jag grät, jag skrattade, jag blev överraskad och jag blev ledsen. Det är precis vad en bra bok ska göra, få läsaren att försvinna in i boken och stanna där, även långt efter att boken har tagit slut.

Jag älskar hur karaktärerna långsamt förändras under bokens gång utan att man först märker någonting, och rätt som det är säger man: "Wow, så han tyckte han ju inte alls förut!" Så om ni ska läsa Tystnad, tagning, fundera då på det när du är färdig.

 Trots att det inte händer så särskilt mycket i början av boken, utan det kommer efter ett tag, så blir man aldrig uttråkad. 

 Låt inte storleken på boken avskräcka er! Den är mycket lätt att läsa och språket är väldigt flytande. Ni vet den här känslan av att helt och hållet ägna sig åt boken och glömma bort resten? När man börjar att läsa och på ett ögonblick märker man att det har gått 50 sidor? När man längtar så mycket efter att få fortsätta läsa så det värker i än? Om inte, förbered er på det.

Betyg: 9/10

Kram, Liv.

_______SPOILERVARNING FÖR DE SOM INTE HAR LÄST DE INNAN_______ 

Titel: Tillbaka från de döda

Författare: Kjetil Johnsen

Serie: TRE (7:de)

Antal sidor: 146

_____________________________________________________________

Det är en skrämmande logisk tanke, att nu är det slut, nu är livet över.

Men hon ger inte efter för den. Hon är desperat. Hon kämpar för livet - och hon lyckas.

Efteråt upptäcker hon blåmärkena över hela kroppen.

Men ingenting är brutet, ingenting är krossat eller förstört på något sätt.

Kroppen värker, men den fungerar. Hon lever!

Polisen närmar sig en mördare, steg för steg. Men när någon till sist blir anhållen kommer det som en chock för alla..

_____________________________________________________________

Tja, jag har recenserat många ur denna serie nu..

Det blir alltså inte så stor skillnad mellan inläggen och kanske inte lika roligt att läsa.

Jag har en liten oröstning här i spalten när du kan rösta på om du vill att jag ska fortsätta att recensera, bara skriva innehållet + småfakta eller sluta med det helt och hållet.

Hoppas att ni röstar!

_____________________________________________________________

Nästa bok: Ett sista offer

Tidigare i serien:

Ett hål i själen (1)

Den farliga kyssen (2)

Det som kommer att ske (3)

 Flytande i vatten (4)

Till jord skall du bli (5)

Den gråtande mördaren (6)

Titel: Slam

Författare: Nick Hornby

Serie: -

Antal sidor: 309

_____________________________________________________________

När man skejtar händer det att man slammar, man står på öronen och behöver plåstras om.

För Sam som är 16 känns det som om han har slammat. Allting funkade bra förut. Han hade träffat Alicia och allt var äntligen okej. Och så på bara ett par sekunder lyckas han sabba hela rubbet.

Han slammar, men kan han komma på fötter igen?

_____________________________________________________________

Jag erkänner, boken verkar inte vara direkt något speciellt när man läser handlingen. Och bara för det så måste jag avslöja lite ytterligare. 

Sam bor ensam med sin mamma i en lägenhet i England. Hans mamma råkade av misstag bli gravid som 16åring och fick Sam. Därför känner han att hans största uppgift blir att gå collage, eftersom mamman aldrig fick tillfälle till det.

Sam är väl en helt vanlig tonåring. Han skejtar, har hans vänner och en (föredetta) flickvän, Alicia. Men när hans största rädsla blir till verklighet vänds hans liv upp och ner.

Alicia blir gravid.

Jaja, jag kanske inte är väldsbäst på att berätta om böcker. Men bara så att ni förstår så långt, detta är en toppenbok.

Det roliga är att jag köpte den här boken på lagerhouse för endast 5 kr. Helt otroligt, va? Och Slam var verkligen INTE ett misslyckat köp!

Sättet som författaren skriver på gör boken personlig och får allt så verkligt. Sidorna vänds, utan att man ens märker det.

Men självklart så måste jag ju skriva något mindre bättre också.

Det var ett slut som jag inte är riktigt nöjd med. Jag hade nog hoppats på ett annat slut. Men det slätas ut på grund av den fantastiska handlingen.

Jag måste säga; Jag älskar denna bok.

9/10